franqueca

sjukt längesen,

mkt har hänt kan ja säga.

hade en karl till :P
men han va ett svin som alla andra såklart.

Är over dudes nu för ett bra tag framöver faktiskt, har väl sakt så många gånger, men nu ser sakeroting lite bättre ut med mig för ja har ju faktiskt blivit diagnostiserad nydligen med ADHD och bipolär typ 2.

Äter concerta nu och har idag startat med 54 mg på dagen och 18 mg på kvällen.

Folk har sakt till mig hur söt och social ja är ,, men har även slinkit förbi ett jobbig, lite då å då.

Har aldrig trott att ja har adhd även fast de e ärftligt och några har de i familjen och släkten så har ja verkligen aldrig tänkt tanken,
har trott att ja varit en tankespridd och lat tonåring.
för de har man ju också fått inpräntat ibland av en gnatig morsa.


Jag är så himla lycklig och grät när ja fick reda på att de stog i min journal.
för det ger mig en förklaring, och känns lite jobbigt också att ja inte blivit uppmärksammad eller itutagen med under en tidigare ålder, då hade så mkt skola inte gått mistes om.

Men jag lever idag,, de e väl så man får tänka :)

Bor kvar i norrland hos mammas vännina, har gjort de sen 14 feb 2011.
Och nu har ja tagit upp att ja vill tillbaka till sthlm och starta upp med arbetsprövning, stöd i hemmet och terapi.

Hoppas de löser sig och blir färdigt snart.

Mitt mål i livet just nu som lyser klarast är min franska bulldog Sheela,
som än inte är född men som är så himla älskad av mig redan.
Har drömt om henne så ja vet att ja ska ha henne en vacker dag!!

Blir bara mer och mer less på karlar.
Usch, dom e sånn slöseri på tid och energi.

Känns skönast att fokusera på mig mig mig nu :)


Puss så länge :)